Hej Viting!
Förra året fick vi en brodikt av Johan Zotterman, som passar lika bra in på årets tema om mångkultur. Den var så lång att den inte fick rum i något fönster på stan, men vi läste den högt under festivalen.
Hej viting!
Är inte detta tillräckligt , viting?
Hej viting!
Kalla mig inte viting. jag är ingens vit..
Blanking, dagdrivare, white- välj själv.
Jag är jag, jag är ingens annan.
Kalla mig vid namn.
En gång hade du namn. Ni var les blanches!
Er panna var hög som berget Mont Blanc.
Sen blev ni svart mans slav.
Nu är ni - ingenting? Som ett oskrivet blad.
Våra blad är fulla av våra historier,
men hur ska vi kunna skriva
när bläcket är svart ?
Hur kan ni ha historia
när bläcket är osynligt?
Ni klädde av våra kvinnor för att tända dem
att lysa upp den svarta natten.
Hur ska vi då kunna älska er?
Som dagfjärilen söker skuggorna,
som nattflyet söker ljuset.
Och brinner upp!
Ja, kanske, men söker…
Som dagen söker natten
och som natten söker dagen.
Så kan vi kanske leva.
Inte mer?
Är inte detta tillräckligt , viting?
Att vi söker? Jo, kanhända, svarting.
© Johan Zotterman
Kommentarer
Trackback
