Skyltdikter till Ordfestivalen

På tema "vägar" har poeter från hela landet skickat in dikter till Ordfestivalen.

 

Vägen växer framför vandrarens fötter 
ingenting blir någonting
tystnaden fylls av ljuden
från oformaterad framtid
fåglar spädbarn valar
Universums vibrerande strängar
kartritarens bläckstift raspar
tillvarons tunna hud

 

© Lena Köster

 

 

Jag vet inte riktigt vem jag är, eller vad tid är: en väntan

i baksätet på skogsvägen mellan Lindesberg, Kåfalla och

Kolsva som aldrig riktigt vill ta slut. Stenskotten som slår

upp mot underredet av bilen förmår att upprätthålla

någon större skillnad i almanackan än kvartssekel, det är

bara en och samma torra klang i barnets slumrande dröm.

 

© Magnus Dahlerus

 

 

 

Somliga vägar
rinner som vatten
genom mörkret.

 

Hjärtat dröjer,
visar inte vägen,
bultar på
en annan dörr.

 

© Bengt O Björklund

 

Om du gräver vid ett 
vägskäl
kanske du finner
varför så många svängde
just här.

 

© Bengt O Björklund

 

 

 

hitta hem
det är så mycket ljud i mig
bortom skriken
stannar orden
kvar
i mina egna fotsteg.

© Per Blomqvist

 

ur vägen till frihet
står obunden fri

lugn bara lugn

ur oro
kommer ro

 

ur leta 
le

 

© Per Blomqvist

 

 

 

 

 

i barndomslandet

är stenar stora som berg

backar når bortom –

tallar en stege till himlen

 

barfota i strandkanten

doft av tjära och tång

 

kalla fötter minns stigen

med solvarma tallbarr

 

© Gerd Vading

 

 

 

 

Min väg
saknar nummer.

Ibland lite krokig;
bitvis utan asfalt.

Gropar och kvistar
här och var.

Men den är min.

Och den leder framåt!

 

© Tor-Björn Fjellner

 

 

 

himmelhavets väg av tillfälligheter
ord för blått, för städer långt borta
solskuggor genom skottets oxöga
 
vibrationer som skakar dricksglaset
och denna hand med sitt blod
mot den tunna solen

 

 © Gerd Vading

 

 

 

Många vägar
knaggliga, steniga
slingrar sig hit och dit
doftar somriga barndomsminnen

Backe upp, backe ner
bakom kröken väntar
det som kallas
livet...

 

© Elisabeth Lindström

 

 

 

framför dig ligger en väg
den ska du gå, nu går du den
du kommer till en korsning, ser du den?
nu ser du den, där är den
i korsningen delar sig vägen och du ska välja
före dig har andra valt, alla vet varför
men inte du, för du ska inte veta
du ska välja

© Carl Johan Flognman

 

 

raka, varningsfria medelvägar
säkerställer ej min färd

förbindelsen,
de stråk som loppen bjuder
manar till att kritiskt betrakta
hur utvägens kurser slumpar sig

© Ragnhild Svensson

 

 

Du vandrade från och till

med tomt och sorglöst pladder

som ingen hörde på.

De hårdaste och bästa

förrådde du.

Men störst

var ändå allas grymma

förräderi mot dig.

 

 © Rune Jonsson

 

 

 

på gångarna längs gravarna

känner jag jorden driva

igenom alla former

av tid, avstånd, historia och dröm

 

jag går längs med era liv

mitt liv övergår i en ny form

och jag ser tydligare

 

© Sten Hansson

 

 

denna morgon

hör jag ropen

från vildgässen

 

tiden för resan är inne

 

ännu finns viloläger

för dem som färdas

från land till land

 

© Margaret Axell

 

 

 

 

jag sökte en ny väg

och du följde den

kärleksfullt

 

så osannolik var du

att jag trodde allt

 

© Margaret Axell

 

 

 

i nästa blick
ändras det
förutbeständiga

gatorna leder rakt in
i mig

jag samlar upp hus
jag växer

 

 © Håkan Eklund

 

 

Snö täcker Stadens trottoarer.
Vi doppar skorna i bläcket.

Avtecknar varje rörelse med

våra sulor mot det vita arket.

När det blivit fullt rinner det ner

genom smältbrunnarnas springor,
dateras och förs vidare 

till det stora arkivet i havet.

 

© Jon Jacobs

 

 

 

Jag spårar inte andras vägar.

Jag spårar min egen väg
genom livet.

Varje val,
är min alldeles egen
livsinspårningslycka!

 

© Tor-Björn Fjellner

 

  

 

Bakom mig är vägen spikrak

Nu ska vägen framåt också rätas ut

Ett fantastiskt livsarbete utan nåd

 

© Ulrika Malmfeldt Lindgren

 

 

 

”Följ mig!” sade vägen

Men jag tog den nya kurvan för snävt.

Därför hamnade jag hos dig

blind och genomskådad beklagande mig.

 

Men du lindade armen om min hals och sade:

”En olycka kommer sällan ensam.

Vi har ett helt liv framför oss.”

 

© Göran Strömqvist

 

 

 

En gång tog jag en annan väg 
än annars. 

Den över kyrkogården.

Då såg jag stenen som är rest 
till minne av 
barnhemsbarnen. 

De som levde och dog på
Barnhuset 1638-1863.

 

© Katarina Norling

 

 

 

Själnaggade och bespottade trampade de ut

nya vägar till rytmen av att ”aldrig ge upp”.

 

Med viljan rev de ner barriärer och ritade nya kartor

för att skapa en mer lättillgänglig terräng

för dem med mindre mod men med samma längtan.

 

© Jennifer McDowell

 

 

Hand i hand en liten i en stor
bara du och jag på blompromenad

Jag lånar dina ögon
förundras, färgernas och grönskans lek
en röd blomma undersöks 
du visar alla olika, en röd en blå och en orange

Så når vi målet, ditt kaninhål en tunnel mörk och grön

© Eva Langrath  

 

 

I ökenlandskapet har det ensamma trädet

en hederskodex som liknar samurajens

tjänstvilligt och i universell kärlek till vem det vara må

skänker trädet vandraren sin skugga

uppfyller sin plikt mot sin herre människan

den hotfulla omgivningen bemöts med stoisk hållning

modet att dö för fiende hand är omvittnat

lojal även i döden göder det människans eldar

 

© Mary-Ann Thysell

 

 

Vilsen katt på stan
blickar ut i nattlivet
glödande lampor, vägar att gå

tankar i kringelikrokar
kärlekstörst och livshunger

viftar efter uppmärksamhet 
beställer ett glas längtan

tappar bort mig själv

mellan vinglaset och baren.

 

© Karin Sterner

 

Det här som gör så ont lär mig ingenting.

Jag vandrar för alltid på min ensamma stig.

Du valde min ensamhet jag valde din sorg

Vår kärlek så stor den största av sitt slag

blev vår själsliga död vår smärtsamma sorg,

som lämnade oss halva utan våra andetag

© Camilla Kronholm

 

 

En sång för alla vägar

som vi inte vandrat än.

För en tid som bara går

och aldrig kommer igen.

 

© Birgitta Andersson

  

 

 

Över ängen

rinner vattnet på väg

långt söderut –

du och grönskande fält

hör ihop

 

© Göran Berggren

  

 

 

Till länderna vid havet

for vi med gods

Vi gick från Finland med

regntungt timmer

 

Vi for över haven

drev runt i meridianernas

ekorrhjul med vår längtan

ljudlöst - varv efter varv

 

© Bernt Sundblom

 

 

 

Vit snö, blåsvarta skuggor

rävens skall, vintersträvt

 

köldens egen vår

i en glänta i skogen

 

liv som spirar ur frusenheten

här slutar allmän väg

 

© Gun Fröman

 

 

 

Välj så vi förstår

så att vi inte ser

att också vi kan välja

 

säg inte att det är enkelt

eller roligt

om du väljer en annan väg

 

skräm oss inte

med den möjligheten

 

© Ingrid Orlowski

 

 

 

På den andra sidan
avlusade, har man sagt oss
väntar nya kläder
smör, bröd
och en kopp kaffe.

 

Ändå
är det ingen som
tränger sig före.

 

© Niclas Lantz

 

 

 

På promenaden

går tankarna egna vägar

 

försvinner i fjärran

lyfter

med en lärkas drill

återvänder med frön

som får vardagen

att blomma

 

© Christina Glasell

 

 

Vägen vi färdas
kan vara byggd av sten och sand
ha svaga kanter
och blomsterfyllda dikesrenar,
ringla sig fram
genom landsbygden
ge tid
till njutning och eftertanke...

 

©  Evelyn Falk

 

 

Skyltdikter 2012

smält dina ord till glas
betrakta världen genom dem
men betänk:
när ljuset når dig
genom orden
är de ett brännglas
och du brinner
ett kort ögonblick
som låga i en dåres öga

© Lena Köster



jag flyger

håller mig svävande
under taket
för att visa dig
att det går

du märker inte
mina flaxande vingar

© Gerd Vading


Sålunda uttalade sig makten:
Den som vågar sig
allt för nära styret
kommer att råka illa ut
på alla upptänkliga sätt
och brottslingarnas avkomma
ska veta vem det är
som verkligen bestämmer.

© Bengt O Björklund



Om du var en tröja
skulle jag våga
krypa in i dina
ärmar
och krama oss.

© Tove Berggren


om jag var fågel
skulle jag våga flyga
med bruten vinge

tilltufsad av livet,
med blottat bröst, upp
mot himlen

© Elisabeth Lindström


stanna upp
våga tanken

avstå utan att veta
vad jag får i stället

låta bördan
tyst och stilla
vila i tanken

© Görel Persson


Låt mig falla
som ett blad
- inte störta!

sakta singla
buren lätt
av vindens viskning

tills jag landar
hos de andra

de som fallit
före mig

© Lena Köster



Han bara gick
på spången
över bäcken
Jag väntade
förgäves
på hans
återkomst

© Tuula Pöyhönen


solstrålen träffade
ögat
och i diset
vågade jag
famla
efter hennes hand

© Tuula Pöyhönen


En grå dag
En vrång
en dag med motstånd

Slit stycken, tugga, tugga
till allt är en del

av Dig

© Ulla Hedström



jag sökte en ny väg
och du följde den
kärleksfullt

så osannolik var du
att jag trodde allt

© Margaret Axell


jag bar
min blanka yta
som en tunn hinna

över mitt ansikte
över hudlöshet
och knutna händer

ingen såg förställningen
bara för blankhetens skull

© Margaret Axell


Var inte rädd
Vi kommer ändå aldrig att mötas
annat än i våra drömmar.
Vi leds genom varandra
utan att veta vad som händer.

© Carsten Palmer Schale


i gryningsljus från tid till tid
orden sprider ljus

i skymningsland från tid till tid
idéer bränns på bål

att våga stå emot och hålla orden högt
att våga vara en evighets minut

© Maria Silvia


Ett kort ögonmöte
En känsla av kontakt
En tyst undran

Tänk om det var just då
som vi för alltid
missade Kärleken?

© Ingemar Andersson



att våga är att skriva dessa rader.
Att våga är att låta dig se dem
och glädjas över att jag vågade!
Ibland är utmaningen större
än resultatet av denna dikt!

© Iréne Holmgren


att lämna
är att våga sammanföra
det gamla med det nya
väcka det som slumrat
möta det nya
rörelsen kommer utifrån
mötet är oundvikligt

© Moa Gällström


ivriga fötter, hopknipna läppar
uppåt, uppåt
uppför det lutande planet

vid den översta bjälken
svävande
med armar och ben utsträckta

se, jag är en fågel!

© Gerd Vading


jag vill gå in i din dröm
och drömma den bit för bit

tills den lyfter oss bort
över det omättliga havet

till den måttlösa vilan

© Elsa Gustafsson

må de rädda
äntligen våga leva vilt
och okontrollerat
i sina frysboxar

© Elsa Gustafsson



Saknaden på Ithaka

Smaken av salt när fiskebåten
drar upp det tomma nätet.
En lanterna slocknar i fjärran.
Morgonen mumlar inte ens fram
en blekröd prick.
Under bryggan försvinner en krabba
in under en sten –
medan allt fortsätter att viska ditt namn.

© Magnus Dahlerus


Vind vågar fjärden
Från havet mot hamn

Nog modig är den
Som i kärlekens namn

Vågar sig färden
Från navet till famn

© Tor-Bjorn Fjellner


Jag skriver till dig från ett avlägset hav
Kom inte in med din närhet och böljande hår
Tystnades handling öppnar för tårar
Vågen kryper tätt intill, ljusare, nästan färglös
Kärleken kommer att förgöra oss
Vi behåller allt som det är och missar bruset

© Per Blomqvist

en rörelse fylld av lust
som inte kan hejdas
ansatsen stämmer
och ribban ligger kvar

resten av dagen
ska jag röra sig långsamt
och under natten
drömma om fåglar

© Margaret Axell