Poesigatan 2013
Vägen växer framför vandrarens fötter
ingenting blir någonting
tystnaden fylls av ljuden
från oformaterad framtid
fåglar spädbarn valar
Universums vibrerande strängar
kartritarens bläckstift raspar
tillvarons tunna hud
© Lena Köster
Jag vet inte riktigt vem jag är, eller vad tid är: en väntan
i baksätet på skogsvägen mellan Lindesberg, Kåfalla och
Kolsva som aldrig riktigt vill ta slut. Stenskotten som slår
upp mot underredet av bilen förmår att upprätthålla
någon större skillnad i almanackan än kvartssekel, det är
bara en och samma torra klang i barnets slumrande dröm.
© Magnus Dahlerus
Somliga vägar
rinner som vatten
genom mörkret.
Hjärtat dröjer,
visar inte vägen,
bultar på
en annan dörr.
© Bengt O Björklund
Om du gräver vid ett
vägskäl
kanske du finner
varför så många svängde
just här.
© Bengt O Björklund
hitta hem
det är så mycket ljud i mig
bortom skriken
stannar orden
kvar
i mina egna fotsteg.
© Per Blomqvist
ur vägen till frihet
står obunden fri
lugn bara lugn
ur oro
kommer ro
ur leta
le
© Per Blomqvist
i barndomslandet
är stenar stora som berg
backar når bortom –
tallar en stege till himlen
barfota i strandkanten
doft av tjära och tång
kalla fötter minns stigen
med solvarma tallbarr
© Gerd Vading
Min väg
saknar nummer.
Ibland lite krokig;
bitvis utan asfalt.
Gropar och kvistar
här och var.
Men den är min.
Och den leder framåt!
© Tor-Björn Fjellner
himmelhavets väg av tillfälligheter
ord för blått, för städer långt borta
solskuggor genom skottets oxöga
vibrationer som skakar dricksglaset
och denna hand med sitt blod
mot den tunna solen
© Gerd Vading
Många vägar
knaggliga, steniga
slingrar sig hit och dit
doftar somriga barndomsminnen
Backe upp, backe ner
bakom kröken väntar
det som kallas
livet...
© Elisabeth Lindström
framför dig ligger en väg
den ska du gå, nu går du den
du kommer till en korsning, ser du den?
nu ser du den, där är den
i korsningen delar sig vägen och du ska välja
före dig har andra valt, alla vet varför
men inte du, för du ska inte veta
du ska välja
© Carl Johan Flognman
raka, varningsfria medelvägar
säkerställer ej min färd
förbindelsen,
de stråk som loppen bjuder
manar till att kritiskt betrakta
hur utvägens kurser slumpar sig
© Ragnhild Svensson
Du vandrade från och till
med tomt och sorglöst pladder
som ingen hörde på.
De hårdaste och bästa
förrådde du.
Men störst
var ändå allas grymma
förräderi mot dig.
© Rune Jonsson
på gångarna längs gravarna
känner jag jorden driva
igenom alla former
av tid, avstånd, historia och dröm
jag går längs med era liv
mitt liv övergår i en ny form
och jag ser tydligare
© Sten Hansson
denna morgon
hör jag ropen
från vildgässen
tiden för resan är inne
ännu finns viloläger
för dem som färdas
från land till land
© Margaret Axell
jag sökte en ny väg
och du följde den
kärleksfullt
så osannolik var du
att jag trodde allt
© Margaret Axell
i nästa blick
ändras det
förutbeständiga
gatorna leder rakt in
i mig
jag samlar upp hus
jag växer
© Håkan Eklund
Snö täcker Stadens trottoarer.
Vi doppar skorna i bläcket.
Avtecknar varje rörelse med
våra sulor mot det vita arket.
När det blivit fullt rinner det ner
genom smältbrunnarnas springor,
dateras och förs vidare
till det stora arkivet i havet.
© Jon Jacobs
Jag spårar inte andras vägar.
Jag spårar min egen väg
genom livet.
Varje val,
är min alldeles egen
livsinspårningslycka!
© Tor-Björn Fjellner
Bakom mig är vägen spikrak
Nu ska vägen framåt också rätas ut
Ett fantastiskt livsarbete utan nåd
© Ulrika Malmfeldt Lindgren
”Följ mig!” sade vägen
Men jag tog den nya kurvan för snävt.
Därför hamnade jag hos dig
blind och genomskådad beklagande mig.
Men du lindade armen om min hals och sade:
”En olycka kommer sällan ensam.
Vi har ett helt liv framför oss.”
© Göran Strömqvist
En gång tog jag en annan väg
än annars.
Den över kyrkogården.
Då såg jag stenen som är rest
till minne av
barnhemsbarnen.
De som levde och dog på
Barnhuset 1638-1863.
© Katarina Norling
Själnaggade och bespottade trampade de ut
nya vägar till rytmen av att ”aldrig ge upp”.
Med viljan rev de ner barriärer och ritade nya kartor
för att skapa en mer lättillgänglig terräng
för dem med mindre mod men med samma längtan.
© Jennifer McDowell
Hand i hand en liten i en stor
bara du och jag på blompromenad
Jag lånar dina ögon
förundras, färgernas och grönskans lek
en röd blomma undersöks
du visar alla olika, en röd en blå och en orange
Så når vi målet, ditt kaninhål en tunnel mörk och grön
© Eva Langrath
I ökenlandskapet har det ensamma trädet
en hederskodex som liknar samurajens
tjänstvilligt och i universell kärlek till vem det vara må
skänker trädet vandraren sin skugga
uppfyller sin plikt mot sin herre människan
den hotfulla omgivningen bemöts med stoisk hållning
modet att dö för fiende hand är omvittnat
lojal även i döden göder det människans eldar
© Mary-Ann Thysell
Vilsen katt på stan
blickar ut i nattlivet
glödande lampor, vägar att gå
tankar i kringelikrokar
kärlekstörst och livshunger
viftar efter uppmärksamhet
beställer ett glas längtan
tappar bort mig själv
mellan vinglaset och baren.
© Karin Sterner
Det här som gör så ont lär mig ingenting.
Jag vandrar för alltid på min ensamma stig.
Du valde min ensamhet jag valde din sorg
Vår kärlek så stor den största av sitt slag
blev vår själsliga död vår smärtsamma sorg,
som lämnade oss halva utan våra andetag
© Camilla Kronholm
En sång för alla vägar
som vi inte vandrat än.
För en tid som bara går
och aldrig kommer igen.
© Birgitta Andersson
Över ängen
rinner vattnet på väg
långt söderut –
du och grönskande fält
hör ihop
© Göran Berggren
Till länderna vid havet
for vi med gods
Vi gick från Finland med
regntungt timmer
Vi for över haven
drev runt i meridianernas
ekorrhjul med vår längtan
ljudlöst - varv efter varv
© Bernt Sundblom
Vit snö, blåsvarta skuggor
rävens skall, vintersträvt
köldens egen vår
i en glänta i skogen
liv som spirar ur frusenheten
här slutar allmän väg
© Gun Fröman
Välj så vi förstår
så att vi inte ser
att också vi kan välja
säg inte att det är enkelt
eller roligt
om du väljer en annan väg
skräm oss inte
med den möjligheten
© Ingrid Orlowski
På den andra sidan
avlusade, har man sagt oss
väntar nya kläder
smör, bröd
och en kopp kaffe.
Ändå
är det ingen som
tränger sig före.
© Niclas Lantz
På promenaden
går tankarna egna vägar
försvinner i fjärran
lyfter
med en lärkas drill
återvänder med frön
som får vardagen
att blomma
© Christina Glasell
Vägen vi färdas
kan vara byggd av sten och sand
ha svaga kanter
och blomsterfyllda dikesrenar,
ringla sig fram
genom landsbygden
ge tid
till njutning och eftertanke...
© Evelyn Falk