Ordfestivalen

Var på en del av årets suveräna Ordfestival! Tack alla eldsjälar för den! Anette Kullenberg, Björn Ranelid o Birgitta Östlund fick jag dissa av tidsskäl, men det räckte väldigt långt med Staffan Lindbergs rasande ordkataloger över våra omöjliga val som miljökonsumenter, Mirja Unges fantastiska ordkarga berättelse om minnen av en väns mamma som gått bort- där språket följer tankens logik snarare än grammatiken, och tidplanen varvas som en dagobert-macka - barndomens varma och ångande fysiska vänfamilj, och mannen som visst blev en skit sen, och mamman som fick en knöl i bröstet och dog och dotter sen då. Och så denne underbara Kung Henry, med sina dreads och klara blick. Tack och lov för att missionskyrkan har högt i tak! Med explosiv precision fick Kungen rent orimliga ordbyggen att resa sig högt över våra huvuden, mäktiga som katedraler, burleska som shakespearkomedier.... och upplösas i ett Puck-skratt.
Man kan bli rojalist för mindre.

Text och foto Stig Unge.